Bene gratzie, e tu?

Igår var jag på intervju på ett hotell, och där bestämde vi att jag skulle provjobba under slutet av nästa vecka. Det kändes riktigt bra faktiskt, jobbet verkar roligt och utåtriktat och jag fick ett väldigt intryck. Jag ser framemot att göra några dagar där och kommer säkert lära mig jättemycket! Dessutom fick jag låna några böcker i Italienska så en av planerna för dagen är att säga några meningar till den supertrevliga busschauffören som är väldigt glad och pratsam men som kan ungefär fem meningar franska och nära noll engelska, och det ska också bli roligt.

Annars har jag planerat en ganska slapp dag. Jag var inne på turistbyrån igår och fick en lista över personer som hyr ut lägenheter över vintern, så det är meningen att jag ska börja höra mig för lite försiktigt om det också. Dock känner jag ingen stor stress än så länge... det räcker om jag kör igång ordentligt på måndag. Hehe.

Efter att äntligen ha fått se Cath Us If You Can kan jag inte annat än säga att jag är sjukt peppad! Lynsey Dyers del var riktigt bra och nog min favorit i filmen, liksom Stina Jakobssons från Tärnabydelen. Fast Stina Jacobsson är alltid grym förstås! ;-) Mer utförligt om filmen en annan dag, vill hinna se den några gånger först....

Skidpremiären är även den ett faktum! Igår tog jag mitt förnuft till fånga (hmm) och spände på skidorna på nya julklappsryggsäcken, satte på mig täckbyxor, snygg t-shirt, solkräm och slängde ner en vattenflaska i ryggsäcken och knatade uppför konstsnöslingan som tills vidare är den enda åkningen som erbjuds. Det var knaggligt, mjukt och omöjligt att få fast kanterna på vissa ställen, men jag fick åtminstone applåder när jag kom ner. Och just ja, två vurpor blev det också. Resultatet? Blodiga knogar och ett riktigt fett blåmärke på ena vaden. Bildbevis finns, som sagt.

I övrigt har jag inte så mycket mer att tillägga, känner jag. Just nu väntar jag på att maten ska bli färdig (saltad tomatsås och färsk Gnocchi) så att jag kan käka och sedan ta mig ner mot byn. Jag hade tänkt hitta ett kafe och sitta skriva på en stund, men vi får se hur det blir med det.

Med tanke på att jag gjorde den här bloggen nästan enbart för att ha någonstans att lägga ut alla mina bilder känns fadäsen med att glömma sladden som ett riktigt lågvattenmärke fortfarande, men få se om jag kan få mamma och pappa att skicka den, kanske.

Ciao!